”Jag är din förälder, inte din kompis.”

Detta inlägg är en repris från angelicahedstrom.se, 2016.

Relation mellan barn och föräldrar finns det ju många varianter på, ungefär lika många som det finns barn. Det är så otroligt spännande med hur olika familjer fungerar, och även hur olika relationer funkar i samma familj. Man har ju olika relation till sina olika barn – inbillar jag mig iallafall.

Det jag sakta vill glida in på är vänskapsrelationen mellan barn och föräldrar, och huruvida vissa anser att en inte kan vara vän med sina barn när man faktiskt är en förälder.

Men vad är då en förälder? Och vad är en vän?

En god förälder för mig är en trygghet som barnet kan vända sig till vid glädje, sorg, problemlösning och önskningar.

En god vän för mig är en trygghet jag kan vända mig till vid glädje, sorg, problemlösning och önskningar.

En god förälder för mig ger goda råd, lyssnar, hjälper till, lyssnar, guidar och stöttar.

En god vän för mig ger goda råd, lyssnar, hjälper till, lyssnar, guidar och stöttar.

En god förälder för mig kan ha en konflikt med sitt barn och lösa det igen, vara ärlig och vägleda när saker blir galet och stötta när saker inte gått bra.

En god vän för mig kan ha en konflikt med mig och lösa det igen, vara ärlig, vägleda när saker blir galet och stötta när saker inte gått bra.

Jag är mitt barns förälder och vän, och kommer alltid vara både och. Jag vill stötta Lykke till att bli den hon vill vara, jag vill lyssna när hon pratar, ge henne tips och dela hennes glädje och sorg – för hela livet.

Är inte det ett rätt okej koncept?


 

Internationella kramdagen

Det är internationella kramdagen idag! Härligt, känner de flesta, nu kramas vi loss! Eller?

Idag kan också vara en perfekt dag att lyfta faktumet att alla inte vill kramas, ni vet, den här ”lilla” detaljen om samtycke. Det gäller ju inte bara vid sex utan även vid fysisk kontakt över huvud taget, oavsett ålder.

Vi vill att våra barn ska bli självständiga vuxna. Vi vill att de ska våga sätta ner foten när något inte känns bra, vi vill att de ska respektera sina medmänniskor och att de ska stå för sina åsikter och känslor. Ändå, trots dessa förhoppningar, tvingas barnen bjuda på sin kropp i form av kramar när de inte vill. Det ska kramas med släktingar, andra vuxna, kompisar och ovänner.

Det är inte bara en kram med någon som inte vill, det är att strunta i barnets integritet och röra vid det som i allra högsta grad är hens, mot hens vilja. Bara för att vi är större så har vi inte rätten att ta detta ifrån dem. Krama inte ett barn som inte vill, tjata inte, skamma inte. Låt bli bara! Nästa gång kanske barnet vill kramas och då blir det så mycket härligare.


Lykke har världens bästa släkt! Hon är inte alltid kramsugen men får alltid bestämma det själv. Vill hon inte så tjatas det inte. Ju mer rätt kontroll hon har desto mer bjudigare på kramar blir hon – hon vet ju att hennes nej respekteras när hon inte vill. Jag är inte heller särskilt kramig. Jag kramar min man och mitt barn men inte så många fler. Vissa vänner kramar jag, men de flesta inte. Jag måste inte heller.

Att ha ett barn som kan säga nej är en vinst, särskilt gällande sin egen kropp. Det är ett barn som vågar lyssna och lita på sig själv. Även om det bara är något så oskyldig som en kram med en närstående så är det barnets rättighet att ta det beslutet själv.

Ha det i åtanke!

Slänger in en kul länk till en artikel från tidningen Mama som jag tycker är väldigt bra, läs den HÄR.

Första inlägget

Första nervösa inlägget på en helt ny plattform. Jag har spenderat alla mina år på blogg.se men nu insett att jag måste ”flyga fritt”. Jag hoppas och ber att jag inom kort lär mig alla funktioner här, men hittills har jag fått ca 3000 psykbryt för jag hatar att behöva göra saker jag inte kan.

cropped-13103522_10153495971186722_6609503657514181171_n1.jpg