När fem ska bli sex

När Lykke föddes tog vi hem henne, satte bilstolen i vardagsrummet och lät Charlie kolla in henne medan vi tog av oss ytterkläderna. Han hade träffat flertalet barn och bebisar och är ju en hund som faktiskt är rätt glad i människor. Den här gången har vi inte bara Charlie, utan även Cesar.


Cesar är ju som känt en nervös snubbe som inte är särskilt glad i människor som inte är hans farmor, typ. Han är rädd för allt och alla och tycker att barn är otroligt obehagliga. Någon bebis har han inte träffat mer än att han fick nosa på en från min famn en gång. Det gick förstås bra och jag försöker förlita mig på att det kommer gå.

Han har ju gjort otroliga framsteg under sitt år hos oss och hade någon påstått där i början att Lykke och Cesar skulle dela säng så hade jag trott att hen var galen. Men Cesar funkar jättefint i vår familj nu! Han älskar Fredrik och avgudar Lykke. Han lyder hennes kommandon och sover mellan henne och mig. Men vägen hit har varit lång och krokig. Så även om han inte förstår sig på människor, så mår han bra och njuter av livet med oss tre människor.


Cesar förstår att vi är hans familj, hans flock. Med oss är han trygg. Han har inte tydligt reagerat på min växande och sprattliga mage, mer än att han ibland blir förvirrad när han ska vila huvudet på den och får en knuff. Jag vill tro att han kommer förstå att bebisen också är en del i flocken, direkt. Tror ni inte? Jag har fått för mig att bebisen borde lukta som Lykke, eller som vår familj iallafall.. Hur vi nu luktar?

Hur vi ska göra när vi kommer hem från BB den här gången vet jag inte riktigt. Vi måste fundera. En del säger mig att det bästa vore att göra på samma sätt, helt odramatiskt langa ner bebisen på golvet och låta hundarna kolla läget. En annan del blir beskyddande och känner att vi vet ju faktiskt inte hur Cesar reagerar. Men det han tar till är ju att skälla, och det är ju egentligen ingen fara, mer än att bebisen kan bli ledsen.


Hur har ni presenterat en ny bebis för era hundar/katter?

En spontan resa


Under tiden Charlie opererades tog vi en dagstur över till Helsingör. Då vi hade förhoppningen att få hämta hem honom på eftermiddagen och det tar ca 1,5 timme från oss till kliniken så bestämde vi oss för att stanna i krokarna. 


Vi fick en härlig dag med väldigt varierande väder. Både sol, regn, värme och kyla avverkades. Vi kikade i butiker och promenerade runt ganska planlöst, det var jätteskönt! 


Vackra stockrosor


Gelato. Lykke har blivit spm tokig i chokladglass så hon var minst sagt nöjd!


Mysiga gator


Älskar känslan



Sen tog Lykke en vila och vi hade lite egentid. Äckligt kaffe med fantastisk utsikt över en blomsterbutik i äldre stuk.


Vackert

Lykke köpte en dansk häst. Hon önskade sig en röd häst men kunde till slut nöja sig med denna, som var vit och rosa. 


När vi sedan återvände till Sverige med besked att vi inte fick hämta Charlie så möttes vi av en inparkerade och uppbruten bil. Någon hade gjort inbrott i vår bil, låst upp dörrarna och öppnat båda dörrarna i fram. Däremot var inget stulet denna gång. Vi hade ju inbrott i Stockholm med och då tog de instruktionsboken och Fredrik innebandybag om jag minns rätt. 

Att åka hem med tomt koppel.

Idag ringde klockan okristligt tidigt eftersom vi skulle till Helsingborg med Charlie för operation av hans tass, och det är en bit att köra. Det närmsta sjukhuset var nämligen fullt.. Mellan 8-9 skulle vi inställa oss för att skriva in honom och sedan väntade operation på eftermiddagen. Cesar lämnades på Fjädergården där Silke, 1 år, kört hårt med honom. Att koppelträna en ettårig unge är rätt tufft hälsar han. 

Charlies sele utan Charlie, fy…

När vi väl fått komma in hos veterinären så började Charlie bli rädd, och det smittade till mig. Veterinären påtalade att pga hans ålder skulle han kollas extra med blodprov innan för att se så han skulle klara operationen. Då brast det och tårarna forsade. Jag förklarade för Lykke att jag var rädd för att Charlie skulle sövas och hon klappade mig och sa övertygande att man får vara rädd. Vilket jäkla barn!

Klockan 14 ringde de oss och meddelade att operationen varit lyckad. Då kom tårarna igen! Älskade farbrorhund! Vi hade en förhoppning att få ta med honom hem redan ikväll men de meddelade att de ville behålla honom över natten för observation. Så vi far hem till Kristianstad med tomt koppel.. Även fast jag vet att det inte är någon fara så svider det i hjärtat!

Charlie är skadad!


I helgen skadade Charlie sin tass. En duns som efterföljdes av en pipande Charlie.. I efterhand har vi förstått att han måste ha vält en sten som finns här utanför och fått foten under. Vi klämde igenom hans lilla kropp och han verkade okej. Verkade, ja… Charlie är en lugn hund. Han ligger mest i solen, äter eller blir klappad. Fysisk aktivitet är  inte hans grej. Så vi har inte direkt märkt någon skillnad, han har lunkat på som vanligt fast han inte ville stå på tassen.

Idag hade vi tid hos veterinären och dra på trissor, ett ben i hans lilla tass är av! Han har brutit tassen! Veterinären fick klämma och han reagerade inte jättemycket, hon gissade på stukning, ända tills röntgenbilderna dök upp.. Imorgon blir det operation, fy så obehagligt! 

Första inlägget

Första nervösa inlägget på en helt ny plattform. Jag har spenderat alla mina år på blogg.se men nu insett att jag måste ”flyga fritt”. Jag hoppas och ber att jag inom kort lär mig alla funktioner här, men hittills har jag fått ca 3000 psykbryt för jag hatar att behöva göra saker jag inte kan.

cropped-13103522_10153495971186722_6609503657514181171_n1.jpg