Psykisk ohälsa under graviditet

Något som kommit att hamna mig nära hjärtat är psykisk ohälsa under graviditet. Inte ett superpeppig ämne men något som behöver komma upp i ljuset! När jag väntade Nell drabbades jag av en depression med GAD (generaliserat ångestsyndrom) samt dödsångest. Jag levde med konstant andnöd, ångrade graviditeten större delen av tiden och ensamheten bara slukade mig. Man ska ju inte må så, det var helt fel reaktion på att vänta barn så därför försökte jag kväva mina känslor. Jag log med tomma leenden och isolerade mig till stor del.

Magdalenastudien berättar att cirka 5-10% av alla gravida drabbas av en depression, men ändå kör många på utan att be om hjälp eller stöd. Inte många vågar tala öppet om hur man känner och mår, och hur förväntningar och press påverkar en psykiska hälsa. För att inte tala om hur det fysiska påverkar det psykiska. Det kan ju handla om kroppens förändring, illamående, smärta eller annat. Och hormoner, behöver jag ens nämna dessa…?

27e560_0679b404d9b74582bd11f2c04982e189~mv2Om du känner dig nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor, har tappat lusten för sådant du brukar tycka om att göra och upplever meningslöshet kan du ha blivit deprimerad. Andra vanliga tecken på depression är att ha svårt att sova eller att sova mer än vanligt, att ha minskad matlust eller äta mer än vanligt, att ha tankar om liv och död samt att humöret är sänkt eller mer lättirriterat än vanligt.
-Magdalenastudien

Om ovanstående passar in på dig så tveka inte att tala med din barnmorska. Jag vet nu, av erfarenhet, att jag gick alldeles för länge med mina tankar. Jag önskar att jag hade lagt skämskudden åt sidan och öppnat upp mig för min make eller min barnmorska för jag förlorade nästan hela min graviditet till depressionen.. Jag hann inte njuta. Även om du är osäker på vad eller varför du känner som du gör så prata med hen och låt hen, som är kunnig inom området, råda dig vidare. ”Jag mår såhär just nu och det känns inte bra.” är allt du behöver säga. Om det känns för stort steg så prata med en närstående, eller maila tex mig. Du har rätt till att må bra!

Ett steg i att normalisera graviditetsdepression är att prata om det. Vi behöver lyfta alla graviditeter och hur olika det kan vara, inte bara kroppsliga olikheter (som vi faktiskt inte behöver prata om mer än att vi ÄR olika – gravida eller ej) utan även de psykiska olikheterna. Man får må dåligt under graviditeten, det är inget recept på huruvida en kommer bli som förälder sedan. Däremot finns det ju hjälp att få, man måste inte må dåligt.

För oss andra, som inte är gravida, är en viktig del att lyssna. Lyssna och känn av de gravida i din omgivning. Hur mår de? Fråga och våga lyssna. Tycker du att den gravida känns nedstämd så stötta och främst: hjälp hen prata med sin barnmorska! Normalisera inte ett depressionliknande tillstånd och skyll inte nedstämdhet på graviditet.

Efter jag ”kom ut” med min graviditetsdepression så har jag fått en hel del mail. Många har ventilerat sina egna tunga graviditeter där de själva och deras omgivning normaliserat deras depressiva tillstånd. Ibland hjälper det att bara prata om det med vem som helst, men ibland behövs det mer för att bearbeta och som jag nämnt tidigare, det finns hjälp att få både under graviditeten och efteråt.

Inom kort kommer vi få höra en historia här på bloggen om en graviditet som, liksom min, inte var rosaskimrande. Ni hänger väl med?

Vad har ni för erfarenhet kring graviditet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s