Som den samlade personen jag är

Jag gick upp på övervåningen och klädde på mig. Shorts och en t-shirt kändes lagom eftersom solen sken och jag skulle klippa gräset. Jag går ut och släpar fram gräsklipparen och känner hur huden knottrar sig, solen gör inte riktigt sitt jobb och det blåser riktigt kyligt. Nåväl, bara att vända in efter en kofta.

I uterummet ligger min terracottafärgade ullkofta och jag tänker att den blir lagom med sina korta ärmar. Jag sveper den om mig och känner ett stick i ryggen följt av en svidande känsla som försvinner lika snabbt som den kom. Vad fan hände? Plötsligt börjar det bränna och jag får panik. Sömnbristen gör min hjärna seg och jag kan för allt i världen inte förstå vad som hände. Jag sliter av mig koftan och hör ett surr samt ser en mörk figur flyga iväg. En geting.

Jag börjar skrika som den samlade personen jag är. Eh…. Jag skriker osammanhängande till Fredrik. Inte bara för att jag blivit getingstucken, utan även av ilska för att han tydligen inte ens hör vad jag säger och inte kommer rusande. Till slut kommer Fredrik och jag börjar lugna mig. Han kunde titta och konstatera att jag var getingstucken i ryggen. Fan så ont det gjorde!

Jag ringde till Emma som är biodlare och fick råd hur jag skulle hantera sticket. Lite honung på och ett plåster. Det hjälpte snabbt men idag kliar det.

Inte nog med att sommaren sviker med vädret, jag blev också getingstucken. Sommaren 2017 kvalar lätt in som sämsta sommaren ever.
Fint hallon en någorlunda solig dag.

One thought on “Som den samlade personen jag är

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s