Vi lever ju jämställt, eller hur?

Igår fick jag ringa förlossningen. Under dagen hade jag flertalet obehagliga sammandragningar, minst två i timmen, samt en smärta i ena ljumsken. Samma ben sprängde och gjorde ont. Foglossningen var på sitt allra värsta humör och jag behövde använda kryckor för att ens hålla mig upprätt. Fruktansvärt! Bebisen kändes slö och höll sig långt ifrån sitt vanliga rörelsemönster och svarade varken på sådant jag förtärde eller fysisk kontakt.

Samtalet tog sin tid att ens ringa. Jag har lätt att säga till andra att hellre ringa en gång för mycket, men när det gällde mig själv så frågade jag både en och tre personer vad jag borde göra. Jag vill ju inte vara förlossningen till besvär…


När jag väl ringde så möttes jag av en kvinna i andra änden som inte riktigt lyssnade. Hon gav mig förklaringar på saker jag redan visste och pratade över mitt huvud på något sätt. ”Du vet att man kan ha växtvärk.”, ”Du har kanske sträckt dig.” och ”Ta någon alvedon.” Det kändes olustigt men hon fick mig också främst att känna mig rätt dum, . Faktumet att hon skrattade åt mig när jag ansåg att min bebis har ett, för mig, välkänt rörelsemönster gör mig inte så glad idag. ”Det är kul att du tror att bebisen har en rutin” var väl ungefär som hon sa samt fnissade, men inte på ett sätt som fick mig att känna något positivt.

Ju mer jag tänker på det desto mer illa till mods blir jag. Jag blev faktiskt skrattad åt. Och liksom, bortschasad, fast utan att jag märkte det direkt. Idag känns det bättre, sammandragningarna och lugnat sig, bebisen har speedat upp sig lite igen och benet gör inte lika ont, så visst, det är väl ingen fara. Men jag mår ändå inte riktigt bra.

Jag ringde till stället där jag ska föda barn. Jag ska lägga mitt liv i händerna på människorna som jobbar där. Mitt barns liv… Jag ska vara i mitt mest sårbara tillstånd där och då. Jag var redan innan det här samtalet någorlunda förlossningsrädd. Det jag är nu, efter samtalet och en hel dag att fundera, är mer än någorlunda rädd. Jag är faktiskt livrädd.

Jag tänker att Fredrik kan få ta över nu. Han kan få bära det här barnet, som karatesparkar på inre organ. Han kan få vara för stor för sina kläder, inte kunna gå i trappor, ha ont när han sitter/står/ligger, kissa ner sig lite när han nyser, ha sammandragningar, missa roliga aktiviteter, uppleva den uttröttande oron, inte kunna jobba, ha järnbrist, göra glukosbelastning, kräkas, lämna blodprov, inte kunna sova, vara förstoppad, bråka med försäkringskassan, ta över den psykiska påfrestningen en jobbig (och en ”enkel”) graviditet innebär och sedan, som grädden på moset, krysta ut en människa genom sitt kön. Varsågod älskling, nu är det din tur, jag har gjort 65% resterande är din tur. Vi lever ju jämställt, eller hur? ❤ 


Nu vill jag såklart också veta, hur många av er anser att bebisen har ett, för er, välkänt rörelsemönster? 

 

9 thoughts on “Vi lever ju jämställt, eller hur?

  1. Carro skriver:

    Det beror lite på vad du menar med välkänt. Jag tyckte dock att mina barn hade en rätt tydlig dygnsrytm i magen. Speciellt rylie gillade INTE när jag låg på rygg och sparkade som hon blev arg. De buffade alltid tillbaka om man tryckte mot ett speciellt ställe och sparkade som värst vid ungefär samma tid varje kväll när jag kom hem från jobbet och satte mig i soffan. Det tycker jg ändå in klassas som ett välkänt mönster. Tycker det är så tragiskt att bli behandlad som en idiot av förlossningsvården, har dåliga erfarenheter från första förlossningen 😦

    Gilla

  2. Emelie Berntsson skriver:

    Ja mina barn har absolut haft rutiner på sina rörelsemönster i magen och det är så viktigt att lyssna på dem och magkänslan . Ignorera sånt bemötande och lite på dig själv! Du kan gott skicka länken till ditt blogginlägg till förlossningen också. Så kanske barnmorskan som svarade så kan förstå att det sitter en människa, en mamma och en patient på andra sidan telefonen. Någon som förtjänar omtanke och respekt ❤

    Gilla

  3. Ofelia Strömberg skriver:

    Min lille har! På morgonen håller pyret på som sjutton i kanske en kvart eller så, sen det slutar så brukar jag gå upp, alltid efter jag druckit kaffe brukar det komma lite sparkar. Efter jag ätit och lägger mig ner så sparkar det för fullt och kvällarna behöver vi inte ens prata om, då är det fotbollsmatch. Och då är jag bara i vecka 25, men min barnmorska sa att det bara är jätte bra och det är bra att jag håller koll på ca tider på dygnet osv. Tycker faktiskt det är nästan tragiskt att du blev skrattas åt, jag hade känt mig förbannad faktiskt.. Hoppas du mår bättre nu!

    Gilla

  4. Jannie skriver:

    Ja bebis i magen brukar vara aktiv ungefär samma tider på dygnet. Om det inte är så att jag gör något helt annat än vad jag brukar då kan det skifta lite. Är jag mer aktiv så är bebis lugnare å är jag mer still så lever bebis loppan i magen.

    Gilla

  5. Stephania skriver:

    Jag tycker att jag upplevde ett tydligt mönster i bebis rörelser. Det var olika intensiva rörelser beroende på tid på dygnet. Mönstret kunde ändras bero på hur långt gången jag var, men det vare ändå tydligt att det var samma barn i magen. Rörelserna var helt annorlunda med första barnet, som hade sitt eget mönster. Men även där, sina egna tydliga rörelser.

    Gilla

  6. Elin skriver:

    Jag har bf 13 maj och ringde förlossningen i söndags pga oro för ändrat rörelsemönster/knappt känt bebis på hela dagen. Tyckte inte att bebis rörde sig som han brukar. Jag hade varit igång hela dagen och gått på stan med en kompis och känt lite rörelser när vi var och fikade på förmiddagen. Men cirkusen kom inte igång på kvällen trots kall dryck och lite tryck på magen. Tyckte också att jag fick ett tråkigt bemötande ”bebisen är så liten ännu så hen ligger och gömmer sig vid ryggen, men om du verkligen är orolig så får du såklart komma in” (= du har inget att oroa dig för). Och jag ringer inte för ingenting. Då hade jag redan oroat mig i timmar liksom. Det konstigaste var att bm satt och åt något samtidigt som hon pratade med mig?

    Det skulle varit skönt att ens oro togs på allvar. ”Jag hör att du är orolig, det här säger vetenskapen”. Men jag fick ingen bekräftelse. Kände mig mest dum som hade ringt.

    Gilla

    • Ava skriver:

      Vilken konstig kommentar, att bebisen ligger och gömmer sig vid ryggen. Det kan hon ju omöjligt veta genom telefonen – hur bebisen ligger? Det är hennes teori, och det kanske stämmer, men jäkligt förmätet att leverera det som en sanning. Jag blir så trött… Stå på dig och känn dig aldrig dum! Det är ju bland det viktigaste man har det lilla livet i magen, och man förtjänar att bli bra bemött när man känner oro! ❤

      Gilla

  7. Ava skriver:

    Vad tråkigt att du blev så jäkla kasst bemött! Förstår mig inte på människor som söker sig till vården och som sedan envisas med att bemöta människor dåligt. Det är ju kanske den viktigaste delen inom yrket!

    Jag har bf 2/3 och ringde förlossningen för första gången i fredags just pga jag upplevde att bebisens rörelsemönster hade ändrats. Det har varit exakt likadant sedan v. 20-22 nu och helt plötsligt blev hen mycket lugnare, var inte alls lika vild, jag kunde inte peta igång hen som vanligt osv. Blev bra bemött och fick komma in och titta, allt var bra men bebisen hade satt sig som en liten Buddha i säte och kunde därför helt enkelt inte vara lika vild som vanligt – det var en fråga om platsbrist. 😉
    Flera gånger bad jag om ursäkt att jag kommit in trots att bebis mådde bra, varje gång sade bm att jag gjort HELT RÄTT och att JAG känner mitt barn bäst. Och så är det ju! Att man ska behöva vara tacksam för ett sånt bemötande är så jäkla trist, men jag är ändå tacksam. Hade blivit jätteledsen om jag mött någon otrevlig surpuppa.

    Stå på dig. Du vet bäst. ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s