Amningsresan tar fart, igen.

Igår hade jag och magen besök hos barnmorskan. Vädret var fantastiskt, jag fick tag i parkeringsplats nära ingången och jag hade inte ens jätteont! Ljuvligt utgångsläge kände jag. Både jag och bebisen fick en okejstämpel även detta besök.

Det som skulle avhandlas på besöket var egentligen grunderna kring amning, men både barnmorskan och jag kände väl att det inte direkt fanns anledning då hon vet min historia. Så vi pratade istället amning på andra sätt! Samhällets syn på amning och hur det påverkar främst förstföderskor, brösten som sexuella symboler, vikten av stöd från omgivningen och långtidsamning såklart. Det var ett givande och spännande samtal! Kul att höra hur det upplevs inom vården och hur just min barnmorska jobbar amningspositivt, utan att för den delen lägga värderingar i sina patienters val.

1902774_10151973511336722_7809548151158395285_n

Amning i Mexiko 2014.

Apropå synen på amning och hur det påverkar främst förstföderskor så mötte jag en fråga i en facebook-grupp för gravida häromdagn. En blivande förälder undrade kring huruvida andra i gruppen tänkte amma. Jag valde först att bara bevaka, och av över 15 kommentarer fanns ingen amningspositiv. Det var otroligt mycket tyckande som presenterades som fakta, bland annat skrevs ”du kommer bli deprimerad om du ammar, det blir alla”, ”du blir helt låst och kommer aldrig kunna göra något”, ”tuttar är till för sex, inte för barn, det är ju äckligt” och ”amning gör jätteont och är bara jobbigt”. Dessa kommentarer handlar ju om dessa personers erfarenheter, deras sanningar, men det gör det inte till beprövad erfarenhet som gäller alla. Hade det varit mitt inlägg, där jag stod rätt ovetandes och jag hade mötts av de kommentarerna så hade jag ALDRIG försökt mig på att amma. Jag lämnade till slut en amningspositiv kommentar efter min erfarenhet och hänvisade personen till amningshjälpen för att se över faktabaserad info.

Alla måste inte amma, men alla har rätt till korrekt info. Att ta ett beslut gällande amning (eller vad som helst för den delen) och basera det på att 15 personer upplevde det negativt blir ju inte rätt. Hade beslutet baserats på 15 negativa och 15 positiva kommentarer så har man ett mer rättvist utgångsläge. Amningen kanske skulle/kommer vara fantastiskt för den här personen?

Lykke valde nyligen att sluta amma vid 3,5 års ålder och det känns konstigt. Det känns varken tomt eller skönt, det bara är. Det rann ut i sanden, och när jag sedan frågade henne om vi hade slutat sa hon att det är bebisens tuttar – hon är storasyster. Jag ser verkligen fram emot att börja en ny amning med småsyskonet. Med mig i ryggsäcken har jag erfarenheten från Lykkes amning, men jag är fullt medveten om att jag kommer starta om från noll. En ny liten människa, en ny relation och en helt ny amningsresa.

13239885_10153518291001722_7697911162894151377_nNyfödda Lykke-fötter.

Vad har du haft för uppfattning om amning innan ditt barn föddes? Ändrades den när bebisen väl var här? 


Psst! Klicka gärna på ”gilla”-knappen här nere när du läst ett inlägg. 👇🏻

8 thoughts on “Amningsresan tar fart, igen.

  1. Karin skriver:

    Enda sen jag var liten och ville bli mamma har det bara funnits i tankarna att jag ska amma mitt barn. Så under graviditeten med sonen var det självklart för mig och jag visste redan att jag ville amma i 1- 1,5 år. Det har jag fått många elaka kommentarer från, bla svärmor och pappan till barnet. Sonen fyller snart 1 år och han ammar fortfarande. Dock inte mycket längre utan bara när vi har morgonmys i sängen. Men det känns som vi gör något förbjudet och många frågar om han ammar fortfarande och när svaret blir ”ja” blir det en pinsam tystnad efteråt. Jag upplever att folk i min närhet tycker att vi borde slutat amma för länge sedan. Jättetråkigt 😔

    Gilla

  2. ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★ skriver:

    Jag visste egentligen inte så mycket om amning. Jag ville dock inte amma som ungdom och sa alltid till alla ”jag ska inte amma”. Så blev jag gravid och då kände jag väl liksom att man borde testa. Fast egentligen var jag mer rädd för själva amningen än föräldraskapet och att föda barn. Min mamma hade inte haft så bra erfarenheter så hon flaskade sina 2 yngsta från start. (Hon har fyra barn). Hur som helst jag testade att amma, det gjorde så hemskt ont! Tyckte smärtan var betydligt värre än att föda barn, men alla envisades med att säga att ”det gör ont att amma”. En kväll när vi hade permission från neonatal så blev smärtan helt enormt det liksom sa smack! Tittade ner och det rann blod från bröstet och ner från mungipan på min son. Fick ta bort honom och typ hela bröstvårtan följde med. Bröstvårtan hängde på en liten köttslamsa och det forsade blod. Därmed ammade jag från det andra bröstet tills vi kom till neontal igen. Då var bröstet med köttslamsa till bröstvårta helt fullt med mjölk så fick akut handmjölka ur bröstet. Sen fick jag låta det där bröstet vila men handmjölkas. Minns var och blod.
    Så jag ammade från ett bröst, fick igång lite på det andra när det började läka. Men fick då mjölkstockning där och mjölken sinade på just det bröstet. Fick nässprej och elektriskpump men hjälpte inget alls.

    Fortsatte amma från ett bröst i 6 månader och sedan slutade sonen. Förmodligen för mjölken började ta slut tror jag, och för att jag aldrig fick uppleva det där fina. Det där jag någonstans trodde skulle komma. Möta barnets blick och mys, jag kände aldrig så när vi ammade. Utan det var efteråt, kramar och allt sånt.

    När sonen var 11 år så läste jag amning i vardagen då jag utbildade mig till doula. Den boken läkte ett öppet sår i mig. Äntligen förstod jag att det inte var mig det var fel på. Jag önskar så jag fått ett annat stöd så där i början, önskar så amningen kunde fått vara fin. Idag med facit i hand om jag skulle få fler barn skulle jag verkligen kräva hjälp med amningen.
    Jag är även medlem i amningshjälpen och har skrivit provet men måste rätta lite saker i det.
    Får dock se när orken finns för det, som jag känner idag vill jag bara sprida det fina med amningen och att det inte är fel för att det strular.

    Gilla

  3. Linnea skriver:

    När jag blev gravid visste jag att jag gärna ville amma om det fungerade. Hade inte direkt blivit påverkad åt något håll utan det var mest min egen känsla/åsikt. När sonen föddes fungerade amningen helt problemfritt och smärtfritt från första stund. Sonen är nu 6 månader och älskar fortfarande att amma, det är hans trygghet (samsover och ammar oss genom nätterna, och även dagarna). Tror att vi kommer att amma ett bra tag till, hur länge det blir får visa sig. Jag är tacksam över att amningen har varit så positiv för oss, och tycker också att jag har fått bra råd och pepp av både BB ocv BVC.

    Gilla

  4. Malin skriver:

    Innan jag blev gravid hade jag ingen uppfattning om amning. Inte tänkt på det alls. När jag blev gravid kom jag att prata med en vän som jobbat på bb som berättade att det inte alltid var så lätt att amma, att det kunde göra ont osv. Att många kvinnor var förberedda på förlossningen men att det inte var ovanligt att amningen kom lite som en chock.
    Detta gjorde att jag började förbereda mig på att jag kanske var en av den som inte kan amma och att det isåfall skulle vara helt ok, t.o.m skönt att kunna dela matningen med bebisens pappa. Jag blev helt matt av alla olika flaskor och nappar och hade ingen aning om vad vi skulle köpa så skickade iväg ett mail till Amningshjälpen som nog inte svarade direkt på min fråga (vad jag kommer ihåg) men bjöd in till en kurs i amning som jag och maken gick. Tror det var 4 tillfällen och typ 3 timmar per gång. Det var så mkt info på ett ärligt och öppet sätt som gjorde att jag/vi fick ett enormt självförtroende gällande kommande amning. All kunskap vi fick från kursen lade sedan grunden till att vi också fick en bra amningsstart (inte 100% smärtfri eller helt lätt, men ändå positiv) och därefter har amningen varit en självklar del i vårt föräldrarskap. Ammar fortfarande 2,5 åringen och har inga planer på att sluta. 🙂

    Gilla

  5. ebbajo skriver:

    Innan jag fick barn visste jag att jag ville amma, men då min egen mor och vänner inte kunnat/valt att sluta efter kort tid så var jag nog inställd på att det inte skulle funka för mig heller. Men jag köpte ändå ingen ersättning utan tänkte att jag tar det som det kommer!
    Det var tufft i början men jag ammade min son tills han vid ett års ålder slutade själv. Jag led av förlossningsdepression och amningen var lite av min räddning då jag verkligen knöt an till min son när vi ammade och jag såg honom växa och frodas – tack vare något jag producerat med min egen kropp! Jag hade dessutom så mycket mjölk att jag donerade till lokala sjukhusets avdelning för förtidigt födda. Det kändes fint.
    Hoppas kunna amma min nya bebis i maj men precis som du Angelica inser jag att det blir en helt ny amningsresa!

    Gilla

  6. Elin skriver:

    Innan jag fick barn visste jag att jag ville amma. Min mamma ammade oss syskon 1, 1,5 resp 2 år. Jag har en bild av en av mammas vänner som precis fått sitt fjärde barn och som stod och ammade och stekte pannkakor till de andra tre när vi var förbi och sa hej. Det kändes bara så självklart.

    Under graviditeten fick jag höra från folk ”man ska inte vara säker på att man kan amma”, ”alla kan inte amma” osv. Men så läste jag ”Amning i vardagen” och pratade med min barnmorska som sa att de flesta faktiskt kan amma. Och så födde jag på BB Sophia och fick så bra hjälp. Kunde både liggamma och sittamma när vi kom hem (gåamma lärde jag mig själv ;-)).

    Jag började jobba när dottern var 10 mån och slutade nattamma då. Och runt ett år slutade hon fråga efter bröstet (som ju barn gör i perioder). Jag slutade erbjuda och det rann ut i sanden. Hade nog kunnat hålla kvar det, men normen i mig var rätt stark att det räckte så. Nu väntar jag mitt andra barn i maj och ser så mycket fram emot amningen och hoppas att det ska fungera denna gången också!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s