Ett barn

Detta inlägg är en repris från http://www.angelicahedstrom.se, 2015.

Mitt barn är en egen individ. Hon kommer bilda sin egen uppfattning angående sin könstillhörighet, hon kommer skaffa en egen klädstil och hon kommer själv komma på vad hon tycker om för färger.
Hon är på god väg att utveckla sin integritet och vet redan vart hennes gränser går. ”Stopp, det är min kropp!” visar hon tydligt med hela sitt lilla jag. ”Lilla jag”, vilket påhitt! Lykke är allt annat än liten. Hon är lika stor som vem som helst när det kommer till rätten till sig själv och sin kropp. Hennes ord är alla andras lag, exakt som för vem som helst.
Vi har valt att ge Lykke 100 möjligheter istället för 2. Jag vet att det finns fler kön än två och jag vet inte vart mitt barn känner sig hemma. Än så länge antar jag bara. Jag har ingen aning. Lykke är som vilket barn som helst, och som inget annat barn. Hon väljer själv vad hon vill leka med eller titta på. Hon älskar Pippi Långstrump och Mamma Mu. Hon gillar att sparka boll och att blåsa såpbubblor. Hon kan se på film alldeles för länge och har svårt att sitta still för att lyssna på en bok. Hon gillar att hoppa, speciellt i sängen. Ute älskar hon att gunga och ha picknick. Ni vet, ett barn.
Lykke väljer själv sina kläder för det mesta. Ibland väljer vi eftersom hon än så länge inte direkt har någon åsikt (så länge det är bekvämt) utan mest gillar att riva ut allt ur garderoben. Lykke gillar kläder i många och starka färger. Randigt och mönstrat. Som vilket barn som helst. Hon är ännu inte medveten om de fruktansvärt tråkiga och osmakliga stereotypa könsroller samhället redan vill styra in henne i, tack vare att vi vuxna tar vårt ansvar och skyddar henne tills hon själv kan ta ett beslut. Ett beslut baserat på vad hon vill och tycker om, inte vad hon upplever att förväntas av henne eller beslut hon tar ”för att det alltid varit så”. Jag tänker att jag, genom att ge henne alla möjligheter, kan få henne att ha större förståelse och respekt för sina medmänniskor och deras beslut. Alla är lika mycket värda oavsett (bland annat) könstillhörighet, utseende, åsikter (nåja..) eller religion.
Jag brukar säga att mitt stoltaste ögonblick kommer vara när skolan ringer hem till oss och säger att Lykke vägrar göra något obligatoriskt för att hon inte kan få en tillräckligt bra förklaring på varför. Dagen mitt barn berättar för mig att hon sagt nej för något inte kändes bra i magen. Dagen mitt barn står upp för sin åsikt eftersom hon vet att hennes röst räknas lika mycket som alla andras. Dagen mitt barn vågar stå upp för någon annan som behöver det. Det här är sådant jag vill uppnå med vårt sätt att vara som föräldrar, jag vill att hon ska stå för vem hon är, vad hon tycker och våga ifrågasätta. Det är vi som är förebilder. Som förebild måste vi lyssna på vårt barn, vi måste låta henne känna att hennes åsikter tas på allvar, hennes nej måste få vara nej och hon måste få prova sig fram med oss som fallskärm och framförallt vi måste kunna säga förlåt.
Det är vi som ger henne dessa 100 möjligheter. Det är vi som måste låta henne vara människa, med alla upp- och nedgångar som det innebär. Det är vi som måste låta henne vara ett barn.
12795452_10153343017711722_9169615553419242924_n

2 thoughts on “Ett barn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s