Ett barn

Detta inlägg är en repris från http://www.angelicahedstrom.se, 2015.

Mitt barn är en egen individ. Hon kommer bilda sin egen uppfattning angående sin könstillhörighet, hon kommer skaffa en egen klädstil och hon kommer själv komma på vad hon tycker om för färger.
Hon är på god väg att utveckla sin integritet och vet redan vart hennes gränser går. ”Stopp, det är min kropp!” visar hon tydligt med hela sitt lilla jag. ”Lilla jag”, vilket påhitt! Lykke är allt annat än liten. Hon är lika stor som vem som helst när det kommer till rätten till sig själv och sin kropp. Hennes ord är alla andras lag, exakt som för vem som helst.
Vi har valt att ge Lykke 100 möjligheter istället för 2. Jag vet att det finns fler kön än två och jag vet inte vart mitt barn känner sig hemma. Än så länge antar jag bara. Jag har ingen aning. Lykke är som vilket barn som helst, och som inget annat barn. Hon väljer själv vad hon vill leka med eller titta på. Hon älskar Pippi Långstrump och Mamma Mu. Hon gillar att sparka boll och att blåsa såpbubblor. Hon kan se på film alldeles för länge och har svårt att sitta still för att lyssna på en bok. Hon gillar att hoppa, speciellt i sängen. Ute älskar hon att gunga och ha picknick. Ni vet, ett barn.
Lykke väljer själv sina kläder för det mesta. Ibland väljer vi eftersom hon än så länge inte direkt har någon åsikt (så länge det är bekvämt) utan mest gillar att riva ut allt ur garderoben. Lykke gillar kläder i många och starka färger. Randigt och mönstrat. Som vilket barn som helst. Hon är ännu inte medveten om de fruktansvärt tråkiga och osmakliga stereotypa könsroller samhället redan vill styra in henne i, tack vare att vi vuxna tar vårt ansvar och skyddar henne tills hon själv kan ta ett beslut. Ett beslut baserat på vad hon vill och tycker om, inte vad hon upplever att förväntas av henne eller beslut hon tar ”för att det alltid varit så”. Jag tänker att jag, genom att ge henne alla möjligheter, kan få henne att ha större förståelse och respekt för sina medmänniskor och deras beslut. Alla är lika mycket värda oavsett (bland annat) könstillhörighet, utseende, åsikter (nåja..) eller religion.
Jag brukar säga att mitt stoltaste ögonblick kommer vara när skolan ringer hem till oss och säger att Lykke vägrar göra något obligatoriskt för att hon inte kan få en tillräckligt bra förklaring på varför. Dagen mitt barn berättar för mig att hon sagt nej för något inte kändes bra i magen. Dagen mitt barn står upp för sin åsikt eftersom hon vet att hennes röst räknas lika mycket som alla andras. Dagen mitt barn vågar stå upp för någon annan som behöver det. Det här är sådant jag vill uppnå med vårt sätt att vara som föräldrar, jag vill att hon ska stå för vem hon är, vad hon tycker och våga ifrågasätta. Det är vi som är förebilder. Som förebild måste vi lyssna på vårt barn, vi måste låta henne känna att hennes åsikter tas på allvar, hennes nej måste få vara nej och hon måste få prova sig fram med oss som fallskärm och framförallt vi måste kunna säga förlåt.
Det är vi som ger henne dessa 100 möjligheter. Det är vi som måste låta henne vara människa, med alla upp- och nedgångar som det innebär. Det är vi som måste låta henne vara ett barn.
12795452_10153343017711722_9169615553419242924_n

Illvrål


Ni vet när man nattat barn i nästan två timmar och barnet äntligen somnat? Så smyger man diskret upp, öppnar dörren och när man stänger dörren knarrar den och barnet sätter sig rakt upp i sängen med ett illvrål? Ni vet inte? Nähä… Det är helt gräsligt upprörande att behöva börja om iallafall.. 

En spontan resa


Under tiden Charlie opererades tog vi en dagstur över till Helsingör. Då vi hade förhoppningen att få hämta hem honom på eftermiddagen och det tar ca 1,5 timme från oss till kliniken så bestämde vi oss för att stanna i krokarna. 


Vi fick en härlig dag med väldigt varierande väder. Både sol, regn, värme och kyla avverkades. Vi kikade i butiker och promenerade runt ganska planlöst, det var jätteskönt! 


Vackra stockrosor


Gelato. Lykke har blivit spm tokig i chokladglass så hon var minst sagt nöjd!


Mysiga gator


Älskar känslan



Sen tog Lykke en vila och vi hade lite egentid. Äckligt kaffe med fantastisk utsikt över en blomsterbutik i äldre stuk.


Vackert

Lykke köpte en dansk häst. Hon önskade sig en röd häst men kunde till slut nöja sig med denna, som var vit och rosa. 


När vi sedan återvände till Sverige med besked att vi inte fick hämta Charlie så möttes vi av en inparkerade och uppbruten bil. Någon hade gjort inbrott i vår bil, låst upp dörrarna och öppnat båda dörrarna i fram. Däremot var inget stulet denna gång. Vi hade ju inbrott i Stockholm med och då tog de instruktionsboken och Fredrik innebandybag om jag minns rätt. 

Att åka hem med tomt koppel.

Idag ringde klockan okristligt tidigt eftersom vi skulle till Helsingborg med Charlie för operation av hans tass, och det är en bit att köra. Det närmsta sjukhuset var nämligen fullt.. Mellan 8-9 skulle vi inställa oss för att skriva in honom och sedan väntade operation på eftermiddagen. Cesar lämnades på Fjädergården där Silke, 1 år, kört hårt med honom. Att koppelträna en ettårig unge är rätt tufft hälsar han. 

Charlies sele utan Charlie, fy…

När vi väl fått komma in hos veterinären så började Charlie bli rädd, och det smittade till mig. Veterinären påtalade att pga hans ålder skulle han kollas extra med blodprov innan för att se så han skulle klara operationen. Då brast det och tårarna forsade. Jag förklarade för Lykke att jag var rädd för att Charlie skulle sövas och hon klappade mig och sa övertygande att man får vara rädd. Vilket jäkla barn!

Klockan 14 ringde de oss och meddelade att operationen varit lyckad. Då kom tårarna igen! Älskade farbrorhund! Vi hade en förhoppning att få ta med honom hem redan ikväll men de meddelade att de ville behålla honom över natten för observation. Så vi far hem till Kristianstad med tomt koppel.. Även fast jag vet att det inte är någon fara så svider det i hjärtat!

Charlie är skadad!


I helgen skadade Charlie sin tass. En duns som efterföljdes av en pipande Charlie.. I efterhand har vi förstått att han måste ha vält en sten som finns här utanför och fått foten under. Vi klämde igenom hans lilla kropp och han verkade okej. Verkade, ja… Charlie är en lugn hund. Han ligger mest i solen, äter eller blir klappad. Fysisk aktivitet är  inte hans grej. Så vi har inte direkt märkt någon skillnad, han har lunkat på som vanligt fast han inte ville stå på tassen.

Idag hade vi tid hos veterinären och dra på trissor, ett ben i hans lilla tass är av! Han har brutit tassen! Veterinären fick klämma och han reagerade inte jättemycket, hon gissade på stukning, ända tills röntgenbilderna dök upp.. Imorgon blir det operation, fy så obehagligt! 

Världens häftigaste hälsning

Så snart vi fått bilderna från fotografen så är det här inne det kommer smälla högst. Tills dess får ni hålla till godo med den här kickass hälsningen vi fick. Vi har världens coolaste vänner, tack Simon och Erika!

Glöm in att använda er av ”gilla”-knappen längst ner vid varje inlägg. Klicka på den så blir jag gla´! Puss!

Pelargoner

Tja, att jag insett förtjusningen i brokbladiga pelargoner har väl ingen som hänger på min Instagram missat. Om kvällarna tar jag en vända och ser över hur dagens ljus fått dem att utvecklas. På en dag kan det hända hur mycket som helst! Nya blad, knoppar, blommor! Ett tacksamt intresse må jag säga.

Alla mina ”vuxna”.‘Wilhelm Langguth’Tv: ‘Occold Shield’  Th: ‘Frank Headly’Små helvita blad på ‘Wilhelm Langguth’‘Bornholm’


Jag tänkte att jag ska presentera hela pelargonfamiljen inom kort. Måste bara kontakta intresseklubben först så de kan ta anteckningar 😏

Tacksamhet


Sommarmorgon

Alltså morgnar som dessa. Färska frukostägg, sol och kaffe på altanen. Jo, jag tackar ja. Sån tacksamhet! 

Nu ska jag försöka bo in mig här på WordPress och hitta alla finesser. Jag skriver ordet ”test” många gånger kan jag lova! Så snart jag känner att jag kan hantera WordPress så kommer jag fixa min domän, däremot kommer jag inte importera min blogg.se. Den kommer finnas med som länk här på sidan. 

Vad tror ni om detta? ❤️

Första inlägget

Första nervösa inlägget på en helt ny plattform. Jag har spenderat alla mina år på blogg.se men nu insett att jag måste ”flyga fritt”. Jag hoppas och ber att jag inom kort lär mig alla funktioner här, men hittills har jag fått ca 3000 psykbryt för jag hatar att behöva göra saker jag inte kan.

cropped-13103522_10153495971186722_6609503657514181171_n1.jpg